Av Johannes Sonesson, Svenska Satanistkyrkan © 1999

Likt ett gammalt svagt och sjukt djur, vrider Gud sig i sin dödsångest, i ett sista desperat försök att hålla kvar människan i sitt kvävande grepp.

I Trons Värld (den s k trosrörelsens egna tidning) kunde man för en tid sedan läsa rubrikerna som talade om "krisen i svensk kristenhet" och om de försök att samla ihop de spillror som ännu återstår av de sönderfallande kyrkorna. Idag besöker långt mindre än 10% av den svenska befolkningen någon gudstjänst under året. Allt medan allt fler och fler begär utträde för att för gott vända kyrkan ryggen i total likgiltighet för hennes föraktfulla budskap.

Den landsomfattande kristna kampanjen "Från Minus till Plus" för snart två år sedan får alltså ses som ett totalt misslyckande för den döende kyrkan. Då talade Ulf Ekman och många andra av landets präster och pastorer "om tiden är här då folket skall böja knä för Jesus och erkänna Gud som sin herre", "och den stora väckelsen som kommer över Sverige". Jag tog mig tid att läsa igenom den lilla skriften som sändes ut till alla svenska hem. Det som mötte läsaren väckte ett enormt hat, ett hat som närmast inte går att beskriva. Inte ett hat mot de kristna, utan ett fruktansvärt hat mot de manipulativa sätt som religionen har använt för att snedvrida alla värderingar, med vars hjälp de har vänt Liv till Död och Död till Liv...

Först målar de upp en skrämmande bild av verkligheten, i och för sig sann av världen idag. Man använder ord som "Hat", "Krig", "Estonia sjunker på 15 minuter i Östersjön. Nära 900 människor mister livet", "Granater regnar ner över en lekplats. Bland de döda finns 19 barn", "Ungefär en halv miljon dör på ett år i Somalia till följd av hungersnöd och krig..." (att i princip alla krig på senare tid har utlösts av kristendomen eller dess likar nämns inget om). Sedan frågor om varför det är så, och om det finns någon bot. Därefter låter man läsaren förstå att det är just han eller hon som är den egentliga boven! Man går till och med så lång att man inte bara kallar läsaren för en "hemsk syndare" utan säger dessutom att hon bär på en "sjukdom", samtidigt som man associerar till Hitler, Stalin och Pol Pot. Med bilder på en provsprängning av en atombomb, ett gråtande utsvultet barn samt en nergången missbrukare försöker man suggerera fram ångestkänslor, dåligt samvete och självförakt. För att till sist kunna leda läsaren till ett liv i förnekelse och disharmoni med naturen, "till seger över mörkret, döden och Satan".

Men poängen är att det inte är religion, trossatser, Gud eller Satan leken handlar om egentligen. Många frågar sig varför "Satanism", "Anti- Krist" eller kristna termer som "Synd" och "Gud"?
"Okej, det ideologiska verkar ju bra. Men är ni inte fast i den religiösa fällan? Men? Men? Men?"
Många, alltför många, tror sig vara "återställda", då de tror sig ha genomskådat lögnen och inte längre tror på en Gud (vilken egentligen bara är en personifiering av ett visst tänkesätt). Den egentliga poängen är snedvridningen av de ursprungliga värdena, som här i väst, nordanlandet och Sverige, speglas bäst av kristendomen. Den långsamma manipulationen som har fått människan att vända sig bort från den bejakande livskraften...

I årtusenden har böldpesten förgiftat jorden, men nu är det dags för den Röda Draken (som symboliserar just livskraften) att stiga upp. Satans tidsålder är redan här! De senaste decennierna har den kristna religionen skakat i grundvalarna, medan de förgäves har försökt att skylla allt på Djävulen och hans likar. Men det är inte Djävulen det är fel på, utan människan som äntligen börjar lyfta sig ur kristendomens slaveri. Det är dags att släppa ut Anti-Krist, 666, det fjättrade vilddjuret (ur dig), för domedagens tid är här, inte för oss människor, men för Gud!

Denna artikel är ett utdrag ur Anti-Krist Nr 2 (1-1999).