Av Tommy Eriksson, Svenska Satanistkyrkan © 1997

Misantropins största problem har varit det missförstånd av dess egna anhängare!
Misantropins födelse kommer inte ur människohatet, hatet som sådant är en missriktad känsla som kulminerar ur misantropins missförståelse!
Den sanna och äkta misantropin kommer ur fenomenet nihilism!
Den nihilistiska världsuppfattningen bygger på tomheten, vetenskapen om att allt i denna världen föds utan någon större mening än att överleva och kampen däromkring, den eviga återkomsten!
I denna "meningslöshet" finner Satanisten den verkliga meningen och kraften i sin existens: "Okej nu när ingenting har en större mening är jag fri att skapa min egen bild av världen! Då denna bild enbart är centrerad kring mig själv, finns det inte plats för att djupodlat ta del, och ens bry om vad andra gör och säger, så länge det inte behagar mig!"
Med denna instinkt kommer Satanisten att känna sig tillfreds, och han kommer då inse hur patetiska och låga alla "vanliga" människor är runt omkring honom.
Han kan då sätta sig på en bänk mitt i en stad bara för att känna kraften i det förakt han känner mot omgivningen!
Satan; hans inre röst, kommer då att stolt säga till honom: "Se på alla dessa maskar runt dig; se hur låga dom är i jämförelse med dig!"
Själva fenomenet gör att han kommer stundtals att älska stadspromenaden, där han kan få sin njutning av att se ner på folk. Men han kommer även att börja respektera dom stunder då han möter andra Satanister, då han kan spegla sig i deras storhet!
Problemet är att om han skulle använda ett misantropin och nihilismen på ett felaktigt (självförnekande) sätt så kommer denna Sataniska gåva att bli till ett hinder, då han även kommer att hata och förakta sig själv!
Den falska nihilismen säger: "Världen har ingen mening, inte du heller, allt är skit!"
Den falska misantropin kommer då att svara tillbaka: "Ja se hur människorna inklusive dig själv är värdelösa, hatet är den enda lösningen!"
Då skulle svaga människor skapas, och med det svaga Satanister, vilket aldrig får ske!
Men då sundhet och styrka råder hos Satanisten kommer nihilismen säga: "Världen har ingen högre mening, men du har en mening, den du skapar dig själv!"

Misantropin skulle svara: "Du är högst bland alla, mest värd, mest gudomlig (demonisk) se som dom kravlar under dina fötter!"
Misantropins missförstånd är ganska medvetet en dramatisering av subjektet!
Hade "misantroperna" själva tyckt att misantropin varit en naturlig bedrift så hade inte all denna snedvridning behövts.
Det är enbart av skuldkänslor som man har behövt göra misantropin till något spännande, förbjudet och ondskefullt, den dag då skuldkänslorna hos "wanna'be Satanisterna" slutar upphöra kommer dom att inse att misantropin och nihilismen är något bra och naturligt, något kraftfullt och egocentriskt som varje Satanist inte kan klara sig utan i en kontrollerad form!
Vare sig man vill det eller inte så är misantropin den högsta utvecklingen av egot som någonsin kan ske, inte tvärtom!
Det är bara viktigt att balans och se att varför skulle jag i min misantropi kasta bort en sådan stark känsla som hat mot människor som inte förtjänar ens min uppmärksamhet!

-------Ave Satanas-------