WWW.BELIAL.ORG

"Jag vill helst inte prata om de hemska saker jag bevittnat. Vill inte tänka på det. Men det händer fortfarande att jag vaknar på nätterna och brister i gråt. Minnen av bisarra orgier och det som sedan brukade följa. Extasfyllda stämmor i månskenet som ännu ekar i mitt huvud. Häxmästarens ögon brann, sedan hände det - halsen av det ofödda fostret skars av..."

I alla tider har man ljugit och spritt de mest hårresande rykten om fienden. För att vinna röster såväl religiösa som politiska eller för att rättfärdiga skoningslöst dödande. Det kanske mest kända exemplet från historieböckerna är sjöslaget vid Salamis år 480 f.kr. Kriget mellan atenarna och perserna hade varit både långt och kostsamt, och för att kunna bekosta nya krigsskepp var man tvungen att få folkets stöd. Detta fick strategerna genom effektiv propaganda, man berättade hur de avgudadyrkande perserna hängav sig åt de mest perversa sexuella avarter och käkade småbarn. Dionyskulten drabbades också av detta öde. Judarna är ett annat känt exempel, muslimerna likaså. Samma anklagelser och konspirationsteorier drabbade till och med de första kristna, och givetvis "vildarna" i de olika kolonialstaterna under 17- och 1800-talet.

De senaste decennierna har fenomenet dykt upp igen, i form av skrönor om satanistiska övergrepp och människooffer. Kristna fundamentalister nylanserade tron och snart hoppade feminister och hjärnskrynklare på. Tusentals individer världen över har bidragit till ryktesspridningen. Denna moderna myt har faktiskt blivit så uppmärksammad att den fått en egen fackterm, SRA (Satanic Ritual Abuse, Sataniska Rituella Övergrepp). I begreppet ingår ritualer för att dyrka Djävulen, kannibalism, droger, tortyr och kanske framförallt - sexuella kränkningar mot barn som sedan dödas. De som leder dessa "aktiviteter", påstås ofta vara etablerade personligheter såsom, företagsledare, borgmästare, poliser, rektorer och präster.

Man kan dra paralleller till den gamla tidens berättelser om småfolket och våra dagars UFO-ström. Hursomhelst tycks berättelser i denna kategori mer eller mindre regelbundet komma och gå. Gamla sägner verkar ständigt återfödas - fast med nytt språk och växlande attribut. Ta till exempel Ikarosmyten som nu kommit tillbaka i en ny skepnad; tingen som besjälades och satte sig upp mot människan - datorer blir levande och tar över världen. Innan vi går vidare med en aktuell sammanfattning och en analys, av det som artikeln skall fokuseras på - SRA-fenomenet, går vi tillbaka ett litet steg i mänsklighetens historia.

Under många år, efter att skriken från inkvisitionens sista offer sakta tynade bort, verkade det som att folk var trötta på fantasier om DjävulsDyrkare. Men med den nya bokindustrin föddes också nya sagor. 1891 kom en bok med titeln Lá Bas (Där Nere) ut i Frankrike. Författaren Joris-Karl Huysmans antydde att hans roman byggde på händelser han varit med om, men att namn och datum ändrats för att skydda de "inblandade". Trots att inget tyder på att romanen var annat än ren dikt - blev boken, med den tidens mått, en bestseller. Nästa författare, humbugsmakare eller skämtare vilket man nu föredrar, var Gabriel Jogand-Pages. Denna skrev vid förra sekelskiftet en serie avslöjande böcker under pseudonymen Leo Taxil. Den ena mer fantastisk och fantasirik än den andra. Han beskrev hur horder av djävlar bodde under Gibraltars klippor, och hur Frimurarnas stormästare i Satans armar kunde fara till stjärnorna och tillbaka. Historierna togs emot med öppna armar av katolikerna. Fast det var känt att Gabriel var våldsam antikatolik, och att de därför borde ha misstänkt att han drev med dem. Fortfarande idag finns det människor (framförallt kristna antar jag) som gärna återberättar dessa skrönor. Trots att "Leo" till slut leende erkände att han hittat på alla berättelserna om Frimurarordens Satanistiska konspirationer. Det är häpnadsväckande hur personer som många gånger är relativt klartänkta, sväljer det ena osannolika påståendet efter det andra.

I den så kallade Jesus-rörelsens fotspår utkom senare ytterligare böcker i ämnet. Varav förmodligen två böcker varit de mest pådrivande faktorerna till masshysterin under 1980 - och 90-talet. Den första gavs ut 1974 i Storbritannien under titeln From Witchcraft to Christ. Denna översattes även till svenska, distribuerades av den kristna bokringen, och blev snabbt populär i dessa kretsar. I boken som påstås vara en självbiografi berättas historien om "Doreen Irvine". Hon börjar sin karriär som prostituerad och blandmissbrukare. För att så småningom bli upptagen i "Satans kyrka", känd som "de svarta häxornas drottning". Till sist blir hon givetvis omvänd till en god kristen. Varnandes läsarna för ockultism, och skriver att de kristna bör skärpa verksamheten mot ondskan i alla dess former! Ännu större betydelse fick nästa bok; Michelle remembers - menar den sakkunniga Jean La Fontaine, professor i socialantropologi från London University. Boken skrevs av Michelle Smith och Lawrence Pazder och kom ut 1980 i USA, där den blev en enorm försäljningsframgång. I den återfinns skalet till de detaljerade berättelser som senare blivit gängse i sammanhangen.

Allt medan ovanstående grupp blev allt mer aktiva - blev dessa också förvissade om att världens ondska kontrollerades av satans anhängare, som faktiskt existerade. Samtidigt kopplades även diskussionerna från det tidigare 70-talet om sexuella övergrepp på barn ihop med satanism. Och genom att aktivister från denna rörelse hävdade att aborterade foster ofta offrades - kunde man även se ett samband med förespråkarna för fri abort. Vissa extrema feminister slöt sig till de SRA-troende. Antagligen eftersom man tydligt såg, hur manligt våld mot kvinnor och barn, speglades i de "satanistiska ritualerna".

Vågen som verkar ha börjat i Storbritannien, spreds vidare till USA, och nådde till slut ända fram till vårt grannland Norge. Även Sverige drabbades en tid av fenomenet, men verkar klarat sig bättre. I USA kunde kanske ryktena lättare frodas. Detta eventuellt på grund av det bestialiska mordet på den gravida skådespelerskan Sharon Tate, gift med filmregissören Roman Polanski, vilket Charles Manson och hans hippiefamilj fälldes för 1969. Två medlemmar i följet hade ju tidigare gästat föreläsningar i San Francisco med den Svarta Påven - Anton LaVey (1930-97). Journalister och högljudda gudstroende kunde sammanfoga de pusselbitar som behövs för att skapa en riktig smaskig löpsedel. Nu i efterhand kan man tro att "offren", som figurerade i tidningarna och pratprogrammen i TV, tävlade i grenen mest spektakulära historia genom tiderna. Mängder med nya böcker såg dagens ljus, och de som påstods vara insatta i området överträffade varandra med sina olika slutsatser.

Anton LaVey själv valde att på 80-talet dra sig tillbaka till skuggorna. I den nyutkomna boken Lucifer Rising av den brittiska journalisten Gavin Baddeley tas detta upp. "Även om SRA-myten var för otrolig för att innebära ett verkligt hot emot den äkta Satanisten, är det också sant att det kulturella klimatet inte blivit vänligare sedan Church of Satan grundades 1966. En pistol och en stor djungelkatt som husdjur hade tidigare fungerat som skydd. Men i en atmosfär där fundamentalistiska kristna bombade abortkliniker och oroliga människor bildade medborgargarden räckte kanske inte detta". Beslutet kan vi med facit i hand säga var väldigt klokt. 1987 stormades t.ex. den tidigare medarbetaren Michael Aquinos hus av polis, armén och FBI. Rättegången varade i två år och betecknas som ett typiskt SRA-fall. Lite paradoxalt blev resultatet av hela denna härva, att en kristen präst fälldes för brott.

Under denna tidsperiod blev också en ny förkortning på modet - nämligen MPD (Multiple Personality Disorder, personlighetsklyvning). En teori till denna diagnos uppkomst, var att psykoanalytikerna kände sig trängda av den biokemiskt inriktade psykiatrins framgångar. De var helt enkelt tvungna att försöka hitta nya förklaringar, för att på så sätt undgå omskolning. Slutsatsen var, att en känsla av apati eller kluvenhet, berodde på sexuella övergrepp i barndomen. Inte sällan kunde patienten mycket riktigt under sessionerna berätta om undanträngda "minnen" och växla "personlighet". En kvinna från Chicago uppvisade framför tv-kamerorna en hel uppsjö sådana. Densamma berättade också, att hon varit en satanistisk prästinna som ätit delar av runt 2000 lik. En annan patient påstods plågas av djävulen själv. Denna hade enligt terapeuten utvecklat inte minde än 126 olika personligheter - inklusive en som anka. Detta kan nog egentligen läggas ut nästan hur mycket som helst. Av praktiska skäl koncentrerar vi oss därför en stund till Norge, och redovisar händelseförloppet där.

Augusti 1990 blev allmänheten i Norge varnad för faran som verkade hota hela jorden. I ett uppslag som tidningen Dagbladet upplåtit till britten Fred Harisson skrev denna, "Efter två års granskning av det ockulta har jag upptäckt att satanisterna - djävulsdyrkarna - är i färd med att sprida sin onda kultur över hela världen!". I texten får vi sedan läsa berättelsen om "Sarah", en brittisk kvinna som hade lyckats att ta sig ur ett liv bestående av groteskt våld, pervers sex och svarta mässor. Redan som barn hade hon blivit utsatt för sexuella övergrepp, sedan hade hjärntvätt och gruppvåldtäkter blivit vardag. Medlemmar av sekten avlade fram barn som offrades när dessa bara vara några få dagar gamla. Själv hade hon blivit tvingad att dricka både blod och urin, och de som uppgavs utföra dessa perversiteter var människor, som utåt sett ansågs vara fullt respektabla. "Dessa är inte vanliga småkriminella. De inblandade är tjänstefolk. Flickorna blir förda till privata egendomar. Detta är välorganiserat", konstaterar psykologen Victor Harris. Men det som kanske var det värsta av allt, var att satanisterna fanns överallt - detta var en internationell sammansvärjning! Och ytterligare en så kallad expert tillade att detta var ett verkligt hot, och att dessa satanister också fanns i landet.

Efter ett års tystnad kom uppföljaren. I början av 1991 kunde man i OP-Nytt läsa en polis redogörelse för olika "bevis" som tydde på omfattande djävulsdyrkan i kombination med sexuella övergrepp mot barn. Dagbladet svarade med att "Satanismen var på frammarsch". Berättande bland annat att flera som tillhört de satanistiska miljöerna, senare blivit inlagda för psykiatrisk vård. Ju mer man skrev desto mer kom fram. Fler och fler tog kontakt med tidningarna och kunde vittna om saker som sexuella övergrepp, djuroffer och svarta mässor. Höjdpunkten var förmodligen en serie artiklar under oktober månad 1992 i tidningen Vårt Land (som producerades av kristna). Dessa kunde avslöja mängder med fakta om satanisterna – efter som man utryckte det; "satt in betydande resurser i det journalistiska grovjobbet". Detaljerna besparas er läsare - kanske ni kan lista ut varför. Historierna råkar nämligen vara, i princip ordagrant, samma som går att finna i några här tidigare omnämnda böcker.

Till slut verkar det i alla fall som luften börjar gå ur bubblan. Kritikerna räknande ut - att om anklagelserna vore sanna, skulle det bara i USA, försvinna över 10 000 barn varje år. "Det finns underjordiska barnfarmar som satanisterna upprättat" - svarade de SRA-troende. Samtidigt påstod en framträdande MPD-terapeut att; "USA:s blomsterhandlare ingick i en satanistisk konspiration!". Detta blev nog droppen, som man säger - fick bägaren att rinna över. Och myndigheterna som reagerat långt tidigare, började i mitten av 90-talet publicera resultaten av sina granskningar. En utredning som var färdig 1997, visar att allt antingen var resultat av suggestion, eller rena skrönor. Denna utredning beställdes tre år tidigare av Storbritanniens regering, och omfattade 84 fall av "satanism och misstänkt rituellt missbruk". De andra rapporterna pekar alla åt samma håll! Kenneth Lanning, FBI:s auktoritet på Satanism fastslog 1998; "jag kan inte finna ett dokumenterat tillfälle, och jag har letat i sju år eller mer. Jag har personligen granskat över tre hundra fall - och det finns inte en gnutta av bevis. Man finner inga lik och inte ett enda fällande".

Toppen verkar alltså har passerats. Men efterdyningarna lämnar tusentals familjetragedier i sina spår. Tyvärr har också allt detta - säkert medfört att verkliga fall av sexeulla övergrepp och incest blivit åsidosatta. Slutligen måste jag konstatera att det idag finns tecken i Storbritannien - som tyder på att hysterin kan börja igen. Låt oss hoppas att jag har fel!

Denna artikel är ett utdrag ur Anti-Krist Nr 3 (1-2000).