Svenska Satanistkyrkan © 1999

Satanismen och Sataniströrelsen angrips alltför ofta väldigt snedvinklat och många gånger gör man en urskillningslös generalisering där man "drar allt över en kam". Men sanningen är  inte så enkel som många tycks föredra!

Orsaken till denna kunskapslucka kan till stor del förklaras med att informationen om vad Satanism och dess riter egentligen innebär, inte alls intresserar allmänheten. Dom flesta vill, på ont och gott, gärna hålla fast vid "självklara" uppfattningar och trosideal.

Vi blir anklagade både för destruktiv verksamhet och för att vara hatiska, perverterade "onda" människor. Trots att vår filosofi bygger på BEJAKANDE av livet och realism istället för blind tro! Till skillnad från de tidigare religioner, som härskat på jorden det senaste årtusendet, där "jordelivet" och eller människans möjlighet till sann GLÄDJE och LYCKA, utan hjälp av en osynlig diffus "Gud" förkastas.

Man bör betänka att Satanismen ofta utnyttjats, och fortfarande utnyttjas, i religiösa syften. Det var faktiskt först när man började hota massorna och dundra på om Djävulen och Helvetet (där alla "hedningar" skulle pinas i evigheternas evighet) som kristendomen började bli en verklig maktfaktor, och detta först under den senare medeltiden (12-1300-talen).

Och om vi inte blir anklagade för att vara psykiskt sjuka individer som dyrkar Djävulen som en verklig varelse enligt den kristna bilden, så är vi korttänkande egoister som inte kan hjälpa våra medmänniskor. Sant, vi är visserligen "egoister", det är vi alla om vi beskådar oss i spegeln. Men det betyder inte att vi är egoister enligt gängse kristen definition! Denna felaktiga bild har sitt ursprung i en flat tolkning av ett citat, ur en av de böcker som förknippas med Satanism, nämligen Aleister Crowleys Lagens Bok; ”Do what thou wilt shall be the whole of the Law.”. Detta skall inte tas som att "gör vad du vill utan att bry dig om någon annan". Korrekt tolkning är givetvis följ ditt egna sanna inre! Vi anser att man för att kunna ge och älska ärligt först måste vara tillfredsställd i sig själv! Är detta ondska? Är inte detta ganska självklart? På andra sidan har vi förespråkarna som säger att genom att koncentrera oss på och bejakande av det UTANFÖR kommer vi själva att bli älskade, lyckliga och harmoniska... Vad är i verkligheten perverterat?