Kan man kalla er religiösa?
Är Satanism en religion? Både ja och nej, beroende på vad man lägger i ordet. Det sades en gång att "för religionen är endast det heliga sant, för filosofin är endast det sanna heligt!". Religion i dess rätta språkliga betydelse är egentligen läran om de stora frågorna i livet. Men då de "andliga" ledarna med tiden har spårat ur har religion blivit detsamma som läran om det osynliga eller tro. Satanismen utgår från jordelivet här och nu! Fast förankrad i det "materiella" - det realistiska, förnuftet, vetande och det vi abstrakt kan uppfatta. I motsats till sedvanlig tro som brukar sträva efter att försöka uppfylla en dröm om att få komma till en bättre plats efter döden eller t.o.m. sluta existera (nirvana).

Varför inte bara leva? Eller vad tror ni på då?
Man kan säga att Satanism är bejakandet av livet, den darwinistiska driften. Enkelt. Men trots det har den "frigjorda" människan som regel ett behov av något mer. Ett sätt att strukturera sina tankar. En större helhet eller något att "hålla fast vid" - grundläggande och rätt inriktade lärosatser. En fara med att "bara leva" är det sjuka skuld- och beteendearv som ofta ligger begravt djupt ner i vårt undermedvetna! Be någon att spontant tala om vad manipulation ger för association. Positiv eller negativ? De flesta svarar negativ. Trots att i princip all kontakt med omgivningen är manipulativ (eller självbejakande). Och tur är väl det, annars skulle vi tyna bort. Vi behöver fokusera rätt - det vill säga tro på oss själva och livet samt psykologisk och känslomässig kanalisering. Medan många andra populära ideologier eller det rent ateistiska tankesättet (icke tro) enbart tillfredställer det intellektuella, fyller Satanismen enligt oss, hela individens inre behov.

Tror ni på en gud eller liknande?
Vi ser verkligheten i vitögat! Det finns ingen belöning för den förslavade efteråt. Det finns heller inget helvete där "syndarna" skall brinna. Vi erkänner våra fel och brister, men vi ber inte till någon vars existens du bara kan få "bevisad" när du tror på den om förlåtelse. Istället strävar vi själva efter att bli bättre - mot vårt egna världsliga paradis! Alla är potentiella gudar och det är bara du själv som kan avgöra vad som är rätt och fel för dig. Du har förutsättningarna - gör det DU vill av livet! Den andra vägen; buddismen, kristendomen och dess släktingar, hinduismen m.fl. säger att individen skall ge upp själv, och genom att göra detta återfödas eller bli ett med "skaparen" etc. efter döden. Satanisten insisterar på att vi är separerade från alla traditionella gudar och skapare. Med detta synsätt tillåter vi oss att vara den Högste och ta kontrollen över våra liv. Strävande mot att uppfylla sig själv, sina drömmar och "egoistiska" mål - och sedan kanske kunna vara en tillgång för dem/den/det vi vill bry oss om.

Jag har hört präster säga att ni tillber Djävulen!
Satanismen innehåller inte bön, men likväl ett "hyllande" av Mörkrets Härskare! Vid en första anblick låter möjligtvis detta som hämtat ur en billig skräckfilm - men metaforen är inte kristendomens djävul. I den semitiska och sedermera den västerländska traditionen var symbolen för folkets synd (människans självbejakande) en "syndabock". Denna offrades en gång om året för att blidka Guds vrede över synden. Geten kom så småningom att representera Satan - självhävdelsen personifierad. Man skulle kunna säga att Satan(ismen) är en sorts arketyp för det egna jaget. Satanismen betraktar människan som hon egentligen är, med alla hennes naturliga drifter, och utifrån det vanliga perspektivet både som "god" och "ond".

Använder ni Sataniska Bibeln att leva efter?
Som vi ser det skrevs denna bok som en inspirationskälla och inkörsport för att känna igen sig i det moderna Satanistiska tänkandet. Inte som ett regelverk! Att slaviskt följa denna skrift (eller något annat) går på tvärkurs med dess inneboende budskap. Men vi rekommenderar definitivt den som vill ha en bra inblick i Satanismen att att läsa den.

Varför kallar ni er "Satan"ister egentligen?
Man kan fråga sig varför man kan välja att kalla sig något som för många har en sådan negativ laddning. En generaliserad förklaring är givetvis identifikation genom att kalla sig för någotsom likatänkande känner igen - människan är trots allt ett flockdjur. Men egentligen har vi inte valt det alls, historien har gett oss namnet. Hade vi levt under andra referensramar under en annan tidsperiod skulle säkerligen "Satan"ism kallats för något helt annat! Men ärligt talat är inte namnet det väsentliga utan vad det faktiskt står för, för oss som kallar sig det.

Olika synsätt och traditionell övertygelse
Precis som man kan benämna samma sak med olika namn, kan man också vända på det och benämna helt olika saker med samma namn. Den kristna kyrkan och dess förlängningar har försökt att måla upp Satanismen som det hemskaste som kan tänkas existera. Syftet med denna propaganda förstår nog egentligen vem som helst. Genom att skrämma massorna med en levande bild av Satan som ett eldsprutande väsen, Helvetet och berättelserna om motståndarnas förmodade blodfyllda ceremonier, var det ganska lätt att hålla fast folket i sin banala tro. Vem skulle för bara några århundraden sedan våga att inte döpa in sina barn i kyrkan? Alla har ju hört vad som händer då och då med odöpta barn... 
 
Man bör också vara medveten om att alla individer alltid tolkar saker och ting mer eller mindre annorlunda! Men de som faktiskt dyrkar "Satan" brukar oftast benämas som "DjävulsDyrkare" idag.